det är jobbigt att tvinga sig själv, men det känns rätt bra också

Frusökandet har lett mig in på mångahanda konstiga vägar genom åren. Mer eller mindre lyckade. oftast mindre. Det viktiga och jobbiga är ju alltid att väcka uppmärksamheten på själva frun. Letandet är ju något som pågår ständigt. På en mer eller mindre serriös grund. Ofta oserriös. Ibland så menar man ju inte ens att det skall bli en fru. Även om det är det man hoppas och tänker. Men en fru växer ju inte på träd. Man måste ju först göra en grundlig utvärdering. Innan detta så är ju frun bara en kvinna. Kvinnor är ju bra att ha i mångahanda sammanhang. En fru är i mittfall liktydigt med en kvinna. En kvinna som uppfyller de få krav som jag ställer (tänk "hel och ren principen") fast det där är ju förhandlingsbart..

I jakten så har jag ju nu trappat upp intervaller och frekvenser på försök. Detta är något som jag märkt är overhört krävande på min fysiska och psykiska hälsa. Förhoppningsvis gör det mig mer nytta än skada. tror jag.

Nått att lyssna på när man filosoferar över fruar.
Otis